Är DU en hybridian?

För sisådär femton år sedan var jag en liten flicka som trampade runt på en rosa cykel med bockstyre.
Nu är jag cykelmotionär och mitt styre är rakt.
Men hurdan är en äkta hybridian, och varför blir man en sådan?

En hybridian är en person som totalt dissar allt vad bockstyren heter, som snabbt bläddrar förbi racersektionen i cykelkatalogen och som i sin cykelbod oftast har en vintercykel och en sommarcykel: båda hybrider. Vintercykeln har lite grövre däck, ett extra drev med lättare växlar och även ett par skärmar som man snabbt och lätt kan montera av och på. Sommarcykeln är lite smäckrare och lättare med färre växlar och smala racerdäck. Hybridianen älskar sina cyklar (nästan) över allt annat: cykeltvätten, cykelpumpen och ett antal borstar för komponentrengöring finns alltid bekvämt till hands. Är hybridianen dessutom träningsnarkoman har han/hon givetvis utrustat sina älsklingar med SPD-pedaler.

Det kan ta tid att upptäcka att man är hybridian. Man kanske börjar sin motionärsbana genom att byta ut sin standardcykel mot en hybrid modell vinter, men börjar så småningom längta efter något snabbare, lättare; och vänder blicken mot racersortimentet hos cykelhandlaren. Man provcyklar några stycken, funderar och grubblar, och så plötsligt får man syn på en hybrid modell sommar, och det blir kärlek vid första ögonkastet.

Vid en rundringning visade det sig att jag hade flera hybridianer i bekantskapskretsen, utan att jag ens hade tänkt på det! De flesta av dem hade samma argument för hybridanvändning: Det är komfortabelt. Det är opretentiöst. Det är ett lyft, men ändå betryggande välbekant.

En ungefärlig profil för hybridian ser ut som följer:
* Problem med nacke/rygg/axlar som försvårar användande av bockstyre/framlutad sittställning.
* Vet med sig att han/hon aldrig kommer att bli tävlingscyklist, utan vill motionscykla med glädje och komfort.
* Klagar över att MTB känns klumpigt att vintercykla landsväg med.
* Klagar över att racer känns "för sportigt" när man aldrig ens skulle drömma om att ta på sig ett par tajta cykelbyxor.
* Rycker på axlarna och säger "Shimano som Shimano" när man börjar snacka skillnad mellan Tiagra och Dura-Ace (vilket inte beror på dumhet utan på låg pretentionsnivå).
* Håller ganska hårt i plånboken.
* Älskar landsvägscykling - hatar att jaga tider.

Det är bara att inse att hybridianismen är en livsstil. Länge har jag nu försökt konvertera till racerfolkets religion men det går trögt. 2004 års hybrider är urläckra, väldigt prisvärda och skonar säkert många nackar och ryggar under långa träningspass.

Man slår förstås inga hastighetsrekord på en hybrid. Men man är absolut inte tant-med-cykelkorg heller. Hybridens sportighet varierar beroende på märke och modell, och kan lätt anpassas efter individens egen sportighet. Den lite mer avancerade motionären väljer kanske en hybrid med magnesiumram och däck smala som självaste synden, medan Ulla som passerat 60 och mest cyklar korta sträckor på helgerna väljer en trekkinghybrid utrustad med lås, fasta skärmar och pakethållare. Hybridianen kan också vara en MTB-cyklist som då och då vill variera med ett motionslopp på landsvägen, men ändå inte vill hänga över ett bockstyre.

Ett eventuellt problem med just "sommarhybriderna", d v s de som mest liknar en racercykel, är att de oftast levereras med de "sämsta" komponenterna, t ex Shimano Sora. Detta kan bli besvärligt om du är en riktig storfräsare som kör många hundra mil om året, framförallt när det gäller växlarna. Så om du tränar mycket, se dig extra noga om efter en hybrid med de rätta komponenterna. Det kan kosta lite mer, men garanterat inte lika mycket som en racer med samma utrustning.

Så var inte rädd för hybriden. Utestäng den inte från dina cykelköparplaner. Passar du in någotsånär i hybridian-profilen och har svårt att hitta en racer du verkligen gillar, så rannsaka dig själv inför cykelsäsongen som kommer! Kanske är det bara en hybrid du behöver...?

/Cissi Friberg