Rasteau, Frankrike

Frankrike är ett härligt cykelland men ack, så stort och så högt! Maffiga berg ensamma eller i långa kedjor, minimala asfalterade vägar som inte finns på kartan och kan sluta, när som helst, i en grusväg bland vinrankor, solrosor och lavendel. Eftersom landet nu är så stort så tänkte jag begränsa mig till en pytteliten del i Provence och en lika pytteliten ort med namnet Rasteau. Här bor man ganska nära det ståtliga, månlika Mont Ventoux vars fyr på toppen 1909 möh ser ut som en rymdraket och de taggiga Dentellerna – ett paradis för utomhussportaren sägs det. Hos Peter och Joan Coulson, ett avslappnat men inte för den skull på något sätt oproffsigt värdpar, bor man bra. Plats för cykeln i garaget bland lånecyklar och några gymprylar, härlig utsikt mot Dentellerna som fond bakom poolens turkosa vatten. Det finns flera olika rum/lägenheter och möjlighet till självhushåll, B&B eller halvpension. Värdparet är vegetarianer och lagar utsökt mat så en halvpension är nog inte så dumt. Har man rest ifrån sin cykel går det bra att låna en mtb eller två. Att det brittiska triatlonlandslaget bor här varje vår är ingen slump, Peter har jobbat med dem i åratal. Cyklingen är förstås underbar. Ett överflöd av vägar och massor med berg och kullar att cykla upp och (dessvärre) nerför. För en fegis som mig är utförslöporna kanske i det tuffaste laget. Bara man släpper bromsen en sekund utför Ventoux, på väg mot Malaucène, så piskar farten upp över 70 km/h direkt. Jobbigt värre. Fast paradiset för fartälskare. Förvånande nog använder ganska många fransmän och kvinnor också för den delen, inte hjälm. Hua, för att susa utför i 90 blås – eller hur fort nu en icke-fegis vågar åka – utan de där värdefulla och livsviktiga grammen frigolit runt huvudet. Överallt ser man spår efter de stora proffsloppen: åkarnas namn målade i alla regnbågens färger men oftast vitt, fantasifulla figurer, mållinjer, bergspris och 1KM-till-toppen-markeringar. Häftigt stort att åka på klassisk tävlingsmark, det var ju bara månader sedan jag såg Mont Ventoux-körningen under Eurosports sändningar av herrarnas Dauphine Libére. Fast då fattade jag inte hur högt och hårt det där berget är. Nu vet jag. Och det är förnedrande: jag orkar inte hålla mer än åtta kilometer i timman när det är lika många procent brant. I den hastigheten vinner man inga tävlingar. Men Nicole Cooke såg jag gå över bergspriset just på Ventoux i damernas Tour de France – Le Grande Boucle Feminine – och hon såg oförskämt fräsch ut. Det efter att ha tävlat upp och i förkrossande ledning. Inga åtta kilometer i timman där inte. Vårt svenska proffs, Jennie Stenerhag, som var enda svenska deltagaren hade punkat precis inför stigningen och fått ett hjul med en helt annan utväxling än hon tänkt sig så hon hade det tufft uppför säger hon i ett referat på sin hemsida. Ändå såg det lekande lätt ut men det kanske var för att hon lyste upp när hon hörde oss gasta hennes namn och säga uppmuntrande saker på svenska. Hon var ju dessutom uppe. Bara det är nog en lättnad. Alla damernas lopp finns på www.velo-feminin.com

Läs om Coulsons härliga hus La Ferme de Garriguette, omgivningarna, och hur du kommer dit på www.rasteau.co.uk/

Förresten: Fransmännen är som tokiga i toklånga motionslopp, särskilt dem som följer samma vägar och etapper som Tour de France-proffsen kör. Inte sällan över 8000 deltagare, skyhöga prispengar och helt avstängda vägar. Den stora utmaningen för oss som inte bor i Frankrike är väl att få tag i själva startbeviset – vissa lopp är nästan omöjliga att få plats i. Hela kalendern finns på www.velo101.com/cyclosport för den som känner för en rejäl utmaning.

Tips på några bra rundor i närheten av Rasteau:

Malaucène – Bédoin – Mont Ventoux – Malaucene, ca 50 km och brant uppför nästan hela vägen från Bédoin till toppen av Ventoux. Som tur är kan man pausa i Le Chalet-Reynard för att äta lunch, fylla på flaskorna och smaska i sig härliga bakverk.

Mollans sur-l’Ouvèze – längs Toulorenc-dalen till Montbrun-les-Bains – Aulan – La Rochette-du-Buis – Buis-les-Baronnies – Mollans. Ca 70 km. Vacker och ganska ödslig klättring längs floden Toulorenc över Montagne du Buc efter att Montbrun passerats. För all del en del uppför även innan det, men sedan utför i mil efter mil på den relativt stora vägen mot Buis-les-Baronnies. Rekommenderar just det här varvet på rundan, då blir utförslöpan som skönast. Disneyslott här och där längs vägen, häftigast är det i Auban.

Rasteau – Roaix – Vaison-la-Romaine – Malaucène – Suzette – Beaumes de Venise – Vacqueyras – Gigondas – Sablet – Séguret – Roaix – Rasteau. Ca 65 km. En chans att skåda Dentellerna på ganska nära håll när man cyklar på skrå mot Suzette. Härlig karavan av cyklister på vägen mellan Vaison och Malaucène – alla med målet Mont Ventoux.

/aNNa