Dominikanska republiken

Här kommer ett tips på trevligt resmål om man är sugen på aktivitet och äventyr.

Jag åkte i våras på en två veckors resa till Cabarete på Dominikanska republiken. Dominikanska visade sig vara en fantastisk ö med en natur och miljö som klippt och skuren för aktivitet och äventyr.

Landskapet var kuperat, böljande kullar och dalar, väldigt grönt, frodigt och lummigt. Otroligt vackert.

Efter några dagar på stranden hade vi myror i benen och det var dags för äventyr!

I centrala Cabarete hade vi spanat in en ”äventyrsbyrå”, Iguana Mama. På Iguana Mama fick den äventyrslystne verkligen sitt lystmäte, här fanns allt från vandringar och valskådning till cykling, ridning och canyoning.

Vi blev under våra två veckor stammisar på byrån och hann med canyoning, repilering, ridning, MTB och valskådning. På egen hand roade vi oss även med löpning, vandring och paddling. Det blev verkligen två veckor av ren lekstuga!

Cyklingen var underbar och annorlunda. Jag valde en tur som kallades Rocky M.F. I beskrivningen kunde man läsa att denna tur var ”a hard-core mountain biker´s dream”. Saken var given! ? Turen gick i nationalparken El Choco.

Klockan ringde tidigt tidigt, iväg för ett ordentligt skrovmål till frukost innan det var dags att vandra stranden bort till Iguna Mama. Äntligen var det dags! Natten hade bjudit på en del praktfulla ösregn så jag anade vad som komma skulle.

Vi började med att prova ut hjälmar och cyklar. Cyklarna som fanns att tillgå var någon form av noname variant med framdämp som såg ut att vara i ganska hyfsat skick. Lite finjustering och sedan iväg. Vi var nio stycken i gruppen och två guider.

Vi cyklade ut ur byn och vek sedan av in i nationalparken. Små slingrande stigar genom den frodiga djungeln. Det var verkligen vackert. Upp upp upp och vidare upp, solen gassade och det var så hett att vi fullkomligt dröp av svett. Det var så där riktigt härligt geggigt, lerigt och halt.

Turen var kuperad, det var många långa branta stigningar som i värmen fick pulsen att rusa i taket. Benen fick sig en rejäl omgång. Lika många branta nedförslut gjorde att det kittlade i magen.

Terrängen var under delar av turen relativt teknisk, mycket sten, bök och stök. Väldigt varierande med små smala singletracks, förbi större grusvägar, traktorstigar, små byar och över ängar och hagar.

I nedförsluten gick det undan minsann och det var fokus fokus som gällde för att hålla sig kvar på stigen.

Guiderna var bra och höll koll på hela gruppen och hjälpte till där det behövdes. Det blev en del punkteringar, mekkande och omplåstringar.

Gruppen var ganska ojämn och vi fick vänta in de andra om och om igen. Det var på sitt sätt ganska skönt för det gav tid till lite extra återhämtning att pusta ut.

Efter några timmars cykling öppnade landskapet upp sig och vi stod framför en stor öppen äng. Det gick en liten böljande smal packad sand stig över ängen, det var ett härligt nedförslut, inga stenar och bara att stå på, ramlar man ramlar man iallafall mjukt. Härligt! Vid stigens slut kom vi fram till en grotta och en ”lagun”. Det var pausdags och vi kastade oss rakt ut i det turkosa vattnet, underbart svalkande och skönt. Vi sitter här ett tag i skuggan och pustar ut, dricker, äter och pratar. Här mår vi riktigt riktigt gott ?.

Sedan var det dags att vända hemåt igen och det kändes segt att komma igång igen. Benen tyckte nog att de har gjort sitt. Hela kroppen var trött och mörbultad. I parken fanns oändligt mycket små stigar kors och tvärs och utan guide hade det varit omöjligt att hitta hem.

Vi tog ”stora” vägen hem. Vi var några stycken som hade krafter kvar, låg på rulle och avverkade kilometer efter kilometer. Vägen gick spikrakt precis längs stranden och havet. Palmerna vajade, himmeln var klarblå, solen strålade och det var en helt otrolig känsla. Den blå himlen, våra trötta ben och havets vågor, det gick snabbt snabbt och det kändes som vi flög fram. Vyerna över havet och vågorna var helt fantastisk.

En underbar dag och en ljuvlig cykelupplevelse.

Det var skönt att bara lämna bort den leriga cykeln och sedan kasta sig i havet och bada bort all lera. Närmare fem mil avverkades under dagen. Resten av eftermiddagen spenderades i horisontalläge i solstolen.

För den som gillar canyoning kan jag starkt rekommendera även ett sådant äventyr. Den canyoningtur vi gjorde var sagolik. Naturen så vacker och alldeles hänförande med växtlighet, blommor, lianer och palmer. Allt det strömmande turkosa vattnet, raviner, tvära och branta klippor, laguner och vattenfall.

Det var en ganska tuff tur, den innehöll bland annat repilering ned för vattenfall på 50 meter och vi gjorde hopp ned i laguner på över 15 meter. Otroligt häftigt att bara kasta sig ut. Det kändes som man var i luften jättelänge, men i verkligheten rör det sig ju endast om några få sekunder. Vi gick, simmade, kröp, gled och klättrade oss fram. Hela turen tog dryga sju timmar och dagen efter kunde jag knapp ta mig ur sängen :-)

Ridningen var också väldigt fin med bad i vattenfall mitt i djungeln och allt man kan önska!

// Malin Lingärde